Det är nåt med mig och flygplatser. Det blir alltid någon knas. Idag var det min sons biljett som av någon anledning inte syntes i flygbolaget LANs datorsystem. Det var också min in-checkningskvinna som inte tyckte det var konstigt för en familj att köpa tur-och-retur till alla utom den sju-årige sonen som bara fick enkel. Det var även så här att Leticias telefonlinjer inte funkade just idag för att ringa till LAN-kontoret i Bogotá. Det var också något med att alltid komma lite för sent så att planet hann lyfta innan Salvadors biljett helt plötsligt uppenbarade sig på hennes skärm.
Jo.
Nu är Salvador och jag kvar i Leticia ända tills imorgon då nästa plan går. Det är lite spännande. För nästan varje gång jag får flygplatsknas händer något som säger att det fanns en mening bakom den missade resan. I Miami träffade jag en gammal vän som jag inte haft kontaktuppgifter till. I Paris åt jag – helt otippat – den godaste måltiden i mitt liv med flygbolagets fjäsk-kuponger och i New York fick jag en ny vän jag aldrig kommer att glömma. Jag anar i och för sig vad dagens missade plan redan har fört med sig – konserten med den svenske musikern Per-Erik Hallin. Märkligt upplyftande att lyssna på hans starka stämma och svenskt mellansnack mitt inne i Amazonas. Ännu märkligare att det svenska mellansnacket tolkades till spanska av min gamle Bogotá-kompis Pontus som jag inte sett på åratal. Vad som emellertid slog mest var att jag efter konserten fick lyssna på vad Per-Erik gjort i många filmer – vara Kalle Ankas röst.
Tänk att man kan ha ett flygbolags datorsystem att tacka för allt det här!
Per Erik med fans på Leticias park-scen
Julia Svanberg den 3 februari 2012 04:55