Du ser ledsen ut, sa Salvador till apan.

Amazonas, vilka djur tänker ni på? Apor, papegojor och jaguarer, eller hur? Denna trio får väl med god marginal räknas som en typisk Amazonas-bild inför besökarens blick.

Det märktes idag på restaurangen i Santa Rosa på Peru-sidan. De hade två apor, en tigrillo-unge och en papegoja. Aporna var bundna, med stort spelrum visserligen, men repet kring halsarna såg inte ut att göra dem säkskilt lyckliga. Kattdjuret var bundet med en kedja och låg på ett bord och sov. Ibland öppnade den ögonen en smula för att sluta dem igen några sekunder senare. Papegojan var den enda som var fri. Vingarna var faktiskt inte klippta, men ändå satt den kvar där på sin stege. Kanske hade de haft den sedan den var liten.

Jag är ingen apa. Jag kan inte veta vad de känner över att ha ett rep kring halsen. Kanske är de olyckliga. Kanske är de inte det. De kanske tvärtom trivs med den snälla restaurangägar-tanten som verkade älska sina djur över allt annat. ”De tycker om att vara här, de har varit här sedan de var små. I djunglen blir de dödade, uppätna, kanske sålda. Jag ger dem jättegod mat. Vi håller av dem.”

Men det var otäckt när hon tog Julian om axeln och sa att eftersom han blivit stammis där under sina otaliga Amazonasresor genom åren naturligtvis slapp betala för att fotografera djuren. ”Alla andra måste betala. Det ger mer pengar än restaurangverksamheten.”

Amazonas treenighet – papegojan, jaguaren och apan – säljs till turister redan innan resan. Flygbolagen vinner. Sen säljs den på plats som fysiskt fotografi. De mindre turistentreprenörerna vinner. Sen visas de upp på ”Amazonas-foto-kvällar” runt om i världen. Jag var där. Jag såg dem. Jag missade ingenting. Turisterna vinner. Fler människor hugas till sina Amazonasresor.

Under tiden sitter en av många små förlorare och suger på en matbit som barn kastat till dem.

”Du ser ledsen ut”, sa Salvador till apan.

”Han kanske är hungrig”, sa Francesca. ”Vi ger han nåt”.

”Titta”, sa Illampu. ”Nu blev han glad!”

Om det bara kunde vara så enkelt!

Jag låtsades det idag, att det var så enkelt. Salvador, Francesca och Illampu är inte redo för den stora lektionen om Amazonas utbredda illegala djurhandel. Sa bara att alla djur är lyckligare när de är fria bland träd.  

Jag är egentligen här för att skriva om barn i Amazonas. Nu vill jag hellre skriva om det här. Tyvärr – verkar det som – har det senare potencial att bli en mycket sorligare historia.