Plötsligt börjar alla skrika. Någon drar en annan i håret. En annan hötter med nävarna och hotar med polisen. Polisen står med händer i fickor och rycker på axlarna. ”Sorry, vi kan inte göra nåt. Det är ju liksom inte vem som helst som beslutat om det här.”
Nej, hade det inte varit för att den som klockan nio samma morgon som marknaden ska börja bestämt att snygga upp byns plaza genom att avlägsna 90-procent av marknadsstånden därifrån till en sidogata hetat Alex – tu nuevo alcalde, så hade han varit gul och blå just nu. Men det är han ju inte. Istället står han på sin borgmästarbalkong och jäser i sitt första politiska drag – att vara den första borgmästaren som tycker att plazan hade sett trevligare ut UTAN 12 asfula marknadsstånd uppbyggda av fransiga gröna plastfiberskynken. Han har dessutom låtit måla plazans parkgångar i falurött och gett bort ”skjulet” – byns enda centrala hångelplats – till sin kusin.
Tanken är god. Turisterna vill se pittoreska landsortsbyar och inte inplastade kommersiella spektakel. Men alltså, det är ju det här med framförhållning igen. Varför kommer den gode Alex på att sätta planen i verket EFTER det att 12 hugade krämare redan spikat upp sina stånd och lagt ut tusentals krimskramsprylar, hemgjort godis, piroger och t-thirts med Che Guevara och No Hablo Español-tryck till försäljning?
Svar: Han kanske helt enkelt vill jävlas med oss?
För på andra sidan plazan står Julians, Camilos och Andrea’s snickrade trästånd kvar och glänser i solen. Ingen har bett oss flytta. Till och med borgmästarn själv har varit förbi och prisat vår ”kulturella stil”. I gengäld har 12 arga försäljare skrikit fulheter till oss hela dagen. Jag förstår dem. Borgmästaren råkar ju vara byns mäktigaste man och när det inte går att komma åt honom behöver den slagne peka ut en annan skyldig.
Jag har mest legat och tryckt hemma med annat jobb, men rapporten kom nyss via telefon: Julian är en jävla kuksugar-hippi, Camilo knullar sin (döda) morsa och Andrea står och väger mellan hora och lesbisk. Som tur väl är har ingenting av detta inverkat på affärerna som gått strålande. Oklart om borgmästaren är värd ett tack ändå.
Men visst har vi det fint?
Julia Svanberg den 6 januari 2012 02:07