Det är märkligt hur förvånad man kan bli över grannarna. Jag, som älskar gamla fotografier ungefär lika mycket som mina barn (nja, nästan :), har naturligtvis inte kunnat missa den colombianska fotografen Pedro Joya. Men att jag skulle inse att en av mina vänner här är hans dotter var naturligtvis ganska otippat. Alice har inte bara en makalös förmåga att virka väskor och ett gediget nikotinberoende i tvåpaketperdag-klassen. Hon har också hela den nu avlidna farsans bildskatt på över 2000 fotografier på ett Colombia 20-30-tal. Vi har societetsdamer som vandrar längs Magdalenafloden med randiga parasoller, vi har mulåsneförare i stråhattar och helikoptrar årgång -25! Jag vet att den som inte är historiabesatt som jag inte förstår mig nu, men jag hoppar i alla fall omkring på bulliga purpurfärgade moln med en gnistrande regnbåge i fonden. Alice, får jag va med dig imorrn också?
Julia Svanberg den 3 januari 2012 04:04