Skillnaden mot svensk julafton är nog framför allt schemat. För det är nämligen först efter 12-slaget på natten som den colombianska julafton börjar, det är då man äter, då man ber la novena, då man börjar supa, dansa och det är då julklapparna delas ut om det finns några.
Jag följde traditionen halvvägs i år. Vi delade ut julklappar redan klockan 7 på kvällen och åt godis och burritos. Jag hade en förkylning på gång och klockan halv 12 när barnen stöp i säng var jag grymt sugen på att göra detsamma. Men nu gjorde jag inte det och detta är väl kanske en av de mest utmärkande colombianska jultraditioner enligt egen erfarenhet. Man får inte tacka nej! Det är inte bara oartigt och glädjedödande, utan också stört omöjligt, förbjudet, tabu!
Jag suckade och tog en alvedon, kletade på mig lite mascara och en kjol och startade ett gerillakrig mot trötthet, snor och huvudvärk. Sen dansade jag salsa tills klockan fem på morgonen. Som en god julfirare drack och åt jag dessutom precis allt som sattes i min hand: tequila, rött vin, avocado, pudding, arguardiente, friterat bröd, öl och rom. Bland annat. Jag vek mig till och med så mycket inför julen att jag åt kött trots att jag är vegetarian sedan 13 års ålder, och inte vilket kött som helst. Julmaten lechona är ett urholkat grishuvud fyllt med ris och allting som finns (fanns) i grisen, alltså tarmar, hjärta, hackad magsäck och sånt.
Jag vaknade av ett hungrigt barn klockan 7. Sedan dess har jag legat i sängen, spelat Salvadors nya Playstation, gått på toa tusen gånger, jämrat mig och varit ynklig. Influensa, klagar jag. Den värsta jag någonsin haft. Kan det vara AH1N1? Eller någon grov variant på dengue-sjukan? Dö kommer jag ju i vilket fall som helst.
Det här är tydligen jätteroligt i min familj. De hämtar andan mellan skrattsalvorna och säger att jag är den bästa julklappen.
Supar-hjälte igår. Ynklig sjukling idag. Under det rosa täcket finns en riktig Macho Alfa
Julia Svanberg den 26 december 2011 03:24