Det finns mycket konstiga saker här som man slutat tycka är konstiga för att man vant sig. En sån är att tanka bilen. Detta görs hos en liten tant som säljer smuggelbensin från Venezuela i urdruckna rom- och cocacola-flaskor. Igår hade jag en turist, en grundskolelärare från Bogotá med mig i bilen. Han bara glodde på härligheten med öppen mun. På vardagsrummet med den blinkande julkrubban i hörnet, de guld-inramade fotografierna på avlidna släktingar, sönernas examensbevis från mellanstadiet och Jesus Kristus. På dunkarna som stod uppradade i massor bakom det blommiga duschdraperiet som fungerade som toa-dörr och på den lilla tanten som hällde upp vår bensin med hjälp av en liten tratt. Han fingrade på kameran, men vågade inte riktigt trycka till. Som god Bogotábo var han allt lite nervös. Tänk om polisen kom, det här är ju ilegalt! Då kom polisen. Klang satt kvar på motorcykeln medans Kling hoppade av, gick in till bensintanten och bad om en romflaska bensin.
Tja, det blir väl helt enkelt såhär när det tar 30 minuter att köra till närmsta mack och colombiansk bensin är den dyraste i Latinoamerika. Ordet smuggling blir inte så laddad. Och Hugo Chávez är ju trots allt bra på det här med bensin, den venezolanska sägs vara renare och är garanterat mycket billigare. Dessutom får små tanter ett utrymme till en sprudlande affär och turister från Bogotá får en spännande reseupplevelse. Det är väl bra!?
Julia Svanberg den 23 december 2011 01:00