Det är helt makalöst hur glad man kan bli. Hur fnittrigt bubblande det känns i magen. Hur värme stiger upp från tårna och strålar uppåt genom hela kroppen för att släppas ut i ett gapskratt. Hur man kan känna sig förälskad för att ens mamma just mejlat att hon sticker över till Bogotá den 14 januari.
Det är inte det att jag har världens bästa mamma. Det är det att hon är en av mina allra bästa vänner. En sån man kan sitta och prata med över en flaska vin en hel natt och känna att varje ord som sagts gjort att man växt. En sån man kan vika sig dubbel av magont-skratt på stan åt någonting som egentligen inte är alls roligt. En sån som jag ibland tänker att jag inte hade velat ha som mamma just bara för att kunna bli blodssystrar genom ”blodigt finger mot blodigt finger-ritualen.”
14 januari, mamacita. Tjingelitjingtjing!
Min julklapp
Julia Svanberg den 20 december 2011 03:46