Nej. Ibland är det faktiskt inte roligt.
Jag hade en strålande dag framför mig. Allt var planerat. Tvillingarna på utflykt med sin colombianska kusin hela dagen. Julian med Illampu i hantverksståndet nere i byn. Jag hade bullat upp med en hel burk dyr pulvercapuchino. Jag gick till och med och la mig redan klockan åtta igår för att vakna tidigt i morse och sätta mig och skriva. Det var ungefär sex månader sedan jag hade en sån här helt ensam-skriv-dag. Jag hade längtat efter den länge.
Gissa vad jag vaknar upp till? Total tystnad, vilket inte betyder någonting annat än strömavbrott igen! Det är inte bara i Allmänningen utan hela trakten, inklusive San Gil. De gör något underhåll, tydligen. Elen kommer tillbaka klockan sex. En halvtimme EFTER det att Salvador och Francesca gör det.
Jag har mindre än halva batteriikonen full, vilket på min gamla dator betyder ungefär en timmes batteri kvar. Men det sägs ju att man jobbar mycket bra under tidspress!?
Julia Svanberg den 18 december 2011 16:05