Att hjälpa till hemma

Jag vet inte hur det funkar i andra svenska familjer, men själv växte jag upp med noll ansvar inför städ och disk. Visst, jag hade nog som uppgift någon gång att bädda min egen säng och fick en gång lite extra veckopeng om jag hjälpte till att klippa gräset, men resten av huset togs om hand av vuxna. Här i Colombia gäller säkert samma sak i många familjer i städer. Hos medel- och överklass tas till och med städbiten oftast om hand av städerskor, ibland inneboende. Men för dem som inte har råd med städerska gäller – utifrån egen erfarenhet av familjer i krokarna – att ALLA hjälper till. Barn tvättar sina egna kläder för hand och diskar frukostdisken redan i fem-sex-årsåldern. Om mamma eller pappa jobbar lagar elva-åringen maten när hon eller han (oftast hon tyvärr om de är fler syskon) kommer hem från skolan. Till och med i skolan får Allmänningsbarnen städa. Det finns inga pengar till städerska. Därför tar lärare och elever hand om den biten. Sex-åriga Francesca sopar exempelvis hela skolgården efter skolan på tisdagar tillsammans med Lizette. Salvador och Fabian ”har” toan på fredagseftermiddagar.

Själv tror jag att detta kan vara ganska bra. Barnen får vara med och känna att de fyller en funktion i sitt sammanhang. Ändå hade jag nog följt min egen mamma i fotspåren och gjort allting själv (mest för att jag tror att det går snabbare och att jag hatar min röst när tjatar) OM jag inte haft Julian. Han tycker det är helt självklart att barnen hjälper till med allt och jag slutar aldrig bli fascinerad över hur han gör. Idag har Salvador, Francesca och Illampu tvättat bilen. De har skrubbat bilfönster. De har borstat bilmattan för hand. De har tagit bort lera från underredet. Utan att klaga en enda gång. De har till och med skrattat under hela tiden!

Jag utbrast frågande varför ingen vill göra något hemma när JAG ber om det. Julian svarade att det var självklart.

”Du gör städning till en sån enorm grej när du säger: Idag ska vi åka och bada! Men FÖRST ska vi sopa gången eller idag ska vi till byn och äta glass, men BARA om ni lägger in er tvätt i lådorna. Jag säger helt enkelt: Idag ska vi tvätta bilen! Idag ska vi städa duschen! Svårare än så är det inte.”

Han hade naturligtvis rätt och jag antar att det kan ligga till såhär (i alla fall enligt min erfarenhet): Städande barn är ett speciellt inslag i svensk kultur. Ett barn som städar är duktigt och bör belönas. I den colombianska finns det inget duktigt över att städa och hjälpa till hemma. Det är helt enkelt totalt normalt att alla familjemedlemmar bidrar till det enorma jobb det är att ha ett hus.

(Själv satt jag i en solstol, låtsades knyppla på ett av tennarmbanden och tittade på. Jag har fortfarande ett extremt jobbigt förhållande till hemarbete. Jag tycker det enormt tråkigt, gör allt för att slippa, men städar gärna restauranger, barer och andras hus OM jag får bra betalt. Och det där kan väl inte ses som något annat än ett symptom?!).