”Är det OK om jag lämnar kvar lite grejer till dig? Jag orkar inte flytta på allting.”, sa den före detta husinnehavaren till Flaca innan hon flyttade ut.
”Njo, det är det väl”, sa Flaca motvilligt och tänkte att tanten skulle lämna kvar massa fula tavlor och kråskuddar och sånt som hela huset var fullt av.
Men när vi inventerat visade det sig att vad hon lämnat kvar lite varstans på takterrasser och i källare var följande:
Tre bultar cement.
Två säckar sand.
En säck byggrus.
En vissen plastjulgran (jo, även plastjulgranar vissnar av sol och regn!)
En stor påse vit cement
En lite mindre påse gipspulver
En låda full med mineralpulver att färga kalk med i grönt och gult.
150 tegelstenar
Två bananlådor fyllda med gammalt kakel som blivit över.
Hostalprojektet har alltså visat sig bli en riktigt sjuhejdundrande guldklimp! Om man gillar att pyssla och fixa vill säga. Och det gör ju vi. Samt om man inte har så mycket pengar. Och det ju inte vi. Det är rasande bra förutsättning, det här att man kan experimentera och göra precis vad som helst med allt material utan att behöva tänka på priset! Idag har vi förvandlat ett gammalt bord med hjälp av mosaik och lärt Flacas 12-åring Manu vem Gaudi var.
”Var hans grejer lika fina som det här bordet?”, frågade han och smetade cement på en skärva.
”Eh, nja, inte riktigt lika fina.”
Salvador i sin tur har haft det så bra en sexåring kan. Hans kneg har varit att slå sönder kakelplattor med hammare för att få till bitar till mosaiken. Nu ska han bli kakelsönderslagare när han blir stor.
Julia Svanberg den 15 december 2011 05:39