Stegar och färg. Klassisk colombiansk julstämning.
Många bloggar jag läser handlar just nu om julstämning. Alltså, mycket om lussekatter, apelsiner, färgen röd, om snö och om vacker belysning. Jag har skrivit om både här och i min krönika i det aktuella numret av Äventyr om julstämningens geografiska och kulturella betingelse. Jul betyder naturligtvis olika saker för olika människor beroende på var man befinner sig i världen. Idag frågade jag min 15-åriga granne Paola:
”Vad är jul för dig, Paolita?”
Hon funderade en stund, sen sa hon något överraskande, men ändå helt självklart: ”Jul för mig? Det är doften av målarfärg!”
Jo, det finns faktiskt ingen tid då det målas om så mycket som just i december här i Colombia. Trots att man inte har till julklappar skall dörrar och väggar målas om! Julens doft är alltså inte knäckens eller kademummans utan målarfärgens!
Jag kände mig genast lite o-julig. Jag har ju målat ett hostal, byggt en veranda i hemliga huset och lagt cementgolv hos en vän på sistone, men vårt eget hus är däremot fullt av kritstreck, fågelbajsad och kattkissad kalk och leriga fötter från någon som lekt Spindelmannen. Därför gick jag till Diojenes extremt osorterade järnhandel och köpte en bult vitkalk till väggarna och en burk oljefärg till de ännu fesblå dörrarna.
”Vad har du för färger inne, don Diojenes?”
Han kliade sig i gråhåret, rättade till glasögonen och beklagade sig över att han visst bara hade en färg.
”Får se nu... det är... verde mar, havsgrön!”
Jag suckade. Ni som följer den här bloggen vet säkert varför (annars klicka på länken!). Ännu en konstig grön. Men innan jag hann säga nej tack så öppnade han burken och visade en ton som fick mig att inte tro något av mina ögon. Färgen vad faktiskt, jaaaaaa!, PRECIS som en sommarnatt i mumindalen!
Eller hur?
(Muminbilden är tagen från Lina OJs underbara blogg http://linaoj.blogspot.com)
Julia Svanberg den 12 december 2011 00:19