Tråkiga lovdagar finns överallt verkar det som. Därför är det tur att det finns pärlväv.
Jag älskar pärlväv (förutom att det är en sån typisk sak som man får problem med synen sen). Man kan göra precis vad som faller en in, vilka motiv som helst! Embera- och Kuna-folket i norra Colombia är experter på geometriska mönster som representerar olika mytologiska väsen. Själv gillar jag att applicera gubbaväv-mönster (också ”bunden rosengång”) i pärlvävstolen, ni vet olika figur-rader som tillsammans berättar en historia. Imorse försökte jag berätta Bolivias, jag gjorde den snöbeklädda toppen Illampu ovanför Sorata i morgon och kvälls-ljus, koka-bladet, majskolvar i pytteformat och kondorer.
Men just nu är det Salvador som väver med (paradoxalt nog när man är sex år) dollartecken för ögonen!
Mamma, hur mycket får man för det här armbandet?
1000 peso linjen, säger jag. Så du får alltså 3000 peso eftersom armbandet har tre linjer.
Hur många armband behöver jag då göra för att köpa ett sånt PSP?
100 stycken bara! Det gör du i en handvändning!
Skitbra. Han har jobbat koncentrerat hela dagen och har till och med börjat få in känslan för schack- och blommönstret. Han har även lärt sig att 3 gånger 3 är nio eftersom denna mattematik krävs för det senare, samt vilken ordning färgerna kommer i regnbågen på spanska, svenska och engelska och hur man gör ett rasta-armband (eftersom han dessutom lärt sig att det är de som säljer bäst).
Jag odlar en liten enteprenör här i Allmänningen alltså. Det känns bra.
Julia Svanberg den 5 december 2011 23:22