Många av de utlands-bloggar jag läser osar av Sverige och svenskhet just nu. Det är kanske tiden. Såhär runt advent börjar många tänka på Sverige, fundera på vad man längtar efter och kanske försöka försvenska sin tillvaro en smula. Även fast jag inte bakat några lussekatter de senaste 10 åren och säkert inte kommer göra det i år heller, så har jag idag funderat lite på vilka saker runt omkring mig som påminner om att jag inte bott i Colombia alltid. Resultatet blev faktiskt lite sorgligt - eller uppiggande – det beror på hur man ser det. Jag har nämligen nästan ingenting "svenskt". Här är den kompletta listan!
IKEA-LAMPAN
Det är ju inte bara det att den går på förnyelsebar energi, utan även något med formen, eller hur?
DECKARBIBLIOTEKET
Just denna bok-genre hittar jag ALLTID i svenska bokhyllor, men - hör och häpna - ALDRIG i colombianska.
FÅRSKINN PÅ STOL
Eller är det bara jag som känner igen mig nu?
SYSKRINET
Vet ej om det är typiskt svenskt. Det är däremot typiskt ocolombianskt. Jag själv som är uppväxt med knappnålar i gamla tablettaskar, knappar i fotorulle-burkar och små roliga syskrinssaxar kan inte byta bort det här mot Colombias eviga plastpåsar till allting.
TOVE OCH PRICKEN
Utan ord.
JOHN
Jo, här ligger du och skräpar i en allt-möjligt-ask och representerar svenska rollspelsnätter på gymnasiet.
GRODTÄLT I VARDAGSRUMMET
Importerad svenskhet. 99 spänn på Leksakshuset i Karlshamn.
Så var det med det. Och det var ju inte mycket att hänga i julgranen precis.
En gång var jag hemma hos en tant i ett medelklassområde i västra Bogotá som var autoriserad översättare. Hon skulle stämpla ett svenskt dokument som colombianska myndigheter behövde av mig. Tyvärr minns jag inte hennes namn, bara att det var vackert. Jag minns inte heller riktigt varför denna svenska 75-plusare hade hamnat i Colombia, bara att hon bott där hela sitt vuxna liv. Men jag minns effekten som berusade mig när jag gick in genom hennes lägenhetsdörr. Det var ett helt fullkomligt typiskt svenskt pensionärshem! Gröna Anna upphängda på väggarna. Små porslinsfigurer i mängder i bokhyllan bredvid svenska midsommarstänger i trä. Till och med lukten kände jag igen, definerbar just bara de ögonblick när den kommer till näsan. Jag minns att jag tänkte att detta var tantens tempel, hennes strategi för att behålla och hantera landet hon lämnat. Jag tänkte att jag genast tyckte så mycket om henne för det och att jag ville stanna kvar. Jag lovade att komma tillbaka, men det gjorde jag aldrig.
Det kanske inte behövdes. Vad som däremot behövs just nu är en ny svensk tumstock! Den vi hade innan Illampu bröt sönder den var nämligen mitt absoluta svenska favvo-föremål. Den som nån gång försökt mäta med en colombiansk dra-sak i plast vet varför.
Trevlig advent!
Julia Svanberg den 30 november 2011 03:06