Idag har jag hjälpt Jonny att lägga ett cementgolv till andra våningen i hans snickar-ateljé. Detta innebär att blanda cement, sand, vatten och småsten med spade. Att hiva upp ungefär 100 hinkar med blandningen i ett rep. Att dricka tre liter coca cola. Att blanda cementblandning med spade igen och hiva upp ungefär 100 hinkar till (en hink är lika med typ några kvadratcentimeter golv). Hela tiden tänkte på den gamla oranga rostiga cementblandaren som står på gården i pappas hus. Tänk att jag har tittat på den där blandaren i hela mitt liv och liksom undrat vad den är bra för. Nu vet jag det.
Tyvärr finns det inga cementblandare i Allmänningen.
Och så gjorde jag det jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag gick bort till plastfiberskynkena och frågade Jonnys lillbrorsa som lagade soppa om vi kunde bytas av – jag är tjej, jag gör maten liksom. Han log illmarigt över moröttshackningen och skakade på sitt femtonåriga huvud så lockarna flög. Det är lugnt, gå tillbaks till cementen du. Vi är väl inte macho här inte.
Nähe. Så bra då.
Och det är ju bra! Och det är ännu bättre sen, framåt kvällning, att sitta på den enda lilla olagda kanten med värkande muskler, äta grönsakssoppa och prata om utsikter, framtider, om att golvet kan hålla för en fet reaggebar och om Peter: Go Johnny! Johnny IS good både tonight och alla andra andra dagar.
Julia Svanberg den 21 november 2011 04:50