”Gött, nu har vi lov, sa Salvador helt otippat idag när vi satt på ”donde Adolfo” över varsin mojarra med rödbetssallad.”
Jag trodde han fått allt om bakfoten, eftersom det skulle vara skola hela nästa vecka också. Jag ringde till lärare O, men hon bekräftade faktiskt.
”Ja, det blev lite körigt, imorrn har vi möte och nästa vecka, tja, eftersom betygen redan är satta.. så bestämde vi oss för att köra lov redan från idag!”
Jahopp. Jag vänjer mig aldrig vid det här. Ingen stencil i ryggan. Ingen infoträff. Ingenting. Det är inte det att man behöver veta vilka dagar barnen kommer vara lediga på för att planera in saker som behövs planeras eller jo, det är just det.
Kärring, tänkte jag, sen ångrade jag mig. För det första är det ju bara jag som klagar på att det aldrig går att veta någonting med Allmänningsskolan. De få föräldrar som har ett jobb där barn inte kan vara med har ju mormor, morfar, farfar, farmor, mostrar, systerdöttrar, kusiner och storasyskon som kan (och vill/tvingas till att) hålla ett öga. Det har inte jag. Å andra sidan har varken jag eller Julian ett jobb där barn inte kan vara med. Jag brukar dessutom alltid puffa på lärare att vara lite mer gerillaaktiga inför sitt – överallt tror jag – alltför lågbetalda, men otroligt viktiga arbete, typ genom att göra saker som lärare O och E just gjort – helt enkelt skita i elever och föräldrar och evinnerligt planerande för en gång skull och ta välbehövlig semester!
Ha ett härligt lov O och E! Vi ses när nästa termin börjar nån gång nästa år. När är oklart.
Julia Svanberg den 18 november 2011 02:01