Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta. Tyvärr (eller kanske gudskelov) så befann jag mig hemma när rösträkningen gick mot sitt slut. Men här kommer Camilas berättelse, hon såg alltihopa från sin hantverksbutik på torget:
Vid åtta ungefär var det klart. Mario hade vunnit. Hans vallokal sprakade av jubel, mobiler ringde, skumpakorkar knastrade. Men precis när de höll på att smälla det i förväg planerade vinnar-fyrverkeriet, kom beskedet: Det var fel! Alex hade egentligen vunnit – med 5 röster! Alex anhängare hade nämligen – under vinnaryran – varit och klagat på rösträknarna och krävt att de räknade om. Snopet. Hos Mario grät man. Man tyckte också det var hemskt orättvist. Man tyckte också att det var något lurt med alltihopa. Det fanns helt enkelt något att ÅTGÄRDA. Katastrofen var total. Ett hundratals champagne-stinna personer tågade tvärs över torget till kommunhuset där Alex och hans anhängare stod och jublade. Den samlade hopen började hötta med nävar och tomma champagnebuteljer och kräva omval. Korrumption! Rösttjuv! Triplehijodeputa! (tredubbel motherfucker typ). När Alex och co inte lyssnade fick man vidta extremare åtgärder – Marios legitima roll som kommunhusets härskare skulle intas med – håll i er nu – STEN!
Allting slutade ganska bra. Polisen ingrep. Ingen blev skadad. Mario försvann, vart råder det delade meningar om. Finkan kanske? Eller så ligger han och trycker nånstans?
Jag behöver väl inte tillägga vad Camila viskade i slutet av redogörelsen?
”Det sägs”, sa hon. ”Att han planerar hämnd”.
Läs gärna mer om valet i hela Colombia och Bogotá här och här.
Nu står jag inför ett svårt val. Prinsessa utan krona eller kock utan kockmössa? Alla kronor är slut i hela byn och jag orkar inte plocka fram symaskinen. Francesca krisar naturligtvis. Halloweenfirandet börjar om 30 minuter.
th: Salvador förra året. I år ska han vara batman.
Julia Svanberg den 31 oktober 2011 20:01