Idag har jag fått massmejlsutskick från Hostal Brisa del Mar i Santa Marta.
WARNING!
Namn: Torsten Kolb. (alias Torsten Meinert, alias Alexander Steinbach , alias Thomas Cutbirth, alias Sigbert Malcher)
Nationalitet: Tysk
Ålder: 45-50
Utseende: Storväxt och blond.
Reser runt i Sydamerika med hondureansk hustru och två små barn. Säger att han är turist, har blivit bestulen och behöver pengar. Han lovar att betala tillbaka, men det gör han aldrig. Han är en lurendrejeriare, en skicklig tjuv! Infångad, men på fri fot igen. Warning! Very dangerous!
Jag läste mer och mer klistrat för herregud, vänta! Jag känner ju honom!
Han och hans familj stod på min gård en solig dag i juni. Han hade bebis på höften och sa på svenska att han hette Torsten och hade blivit rånad. ”Pass, pengar, allt!” Han satte ner barnet och tog huvudet i händerna. ”Vad ska vi göra?” Jag tog upp flickan, Allison hette hon, och undrade om han provat tyska ambassaden. Då suckade han ännu tyngre och visade mig en trasig kopiastencil och sa att ingen bank, inte ens Western Union, låter honom ta emot pengar med den gamla kopian. Vi drack kaffe, barnen åt kex och juice och lekte med våra. Vi småpratade om allt möjligt, om tysk mat, om svenska insjöar, om Centralamerika dit jag ville och han bott ett tag. Julian letade fram några filtar, jag fixade matsäck till barnen och gav motsvarande 100 spänn till Bogotábussen som skulle ta dem till ambassaden.
Sedan dess har han absolut inte varit på någon ambassad. Där, såsom på Interpol, har han varit efterlyst i flera år. Istället har han åkt runt i Sydamerika med sina näpna barn, sin söta tysta hondureanska fru och sagt precis samma sak som han sa till mig till tusentals andra utlänningar. Men till skillnad från mig så har andra utlänningar haft pengar att ge. De har gett 1000, 2000, 5000 spänn till den arme gamle rånade familjemannen, utblottad patriot i ett farligt land med sina stackars barn! Bara på en vecka i Cartagena, där han enligt mejlet befann sig igår, har han tjänat flera miljoner ilegala pesos. Mycket farlig, alltså.
Lille Torsten, var du än sitter och trycker. Du frågade vad jag skrivit på sistone och jag tror jag nämnde den här tidningens namn. Om du av en händelse hittat till den här bloggen så vill jag bara säga att jag förstår dig. Jag tror du kände frihetens ilningar någon gång under dina år på de sju haven. Jag tror också du kände pressen. Vacker ung hustru från Honduras liksom, klart hon trodde att hon gjort ett riktigt kap när hon träffade dig. Men snälle Torsten, tänk över! Bry dig inte om de svenska, tyska och holländska turisterna. De har råd! Bry dig inte om oss, vi skulle ändå bara köpt chips för 100-lappen. Men tänk på dina fina barn! Lilla Allison som du sa att hon hette. Hon var en helt underbar unge. Såg du hur vacker och smart hon var när hon spelade memory med Salvador? En tre-åring som vinner mot en sex-åring, det du! Hon är inte värd att ha en farsa i ett colombianskt fängelse, dom är inte roliga nämligen. Du är en intelligent man som har lyckats komma på ett sådant här lönsamt affärskoncept. Det kan du göra på den legala vägen också. Så snälle fine Torsten, sluta!
Restips! Du läsare som reser eller ska resa i Sydamerika. Om du någon gång träffar på Torsten eller något av hans alias Sigbert, Alexander, Thomas eller vad mer han kan komma på, tveka inte! Ge en hundring! Men innan du ger, försäkra dig om att du får sitta och snacka med honom ett tag, lyssna på hans berättelser. Jag lovar, det är värt varenda krona!
Julia Svanberg den 21 oktober 2011 04:49