Det vita monstret har återvänt, men inte till kaffeskogen. Hon satt och lurade på en äppelkvist precis bredvid toan. Lurade är rätta ordet, för hon ser så söt och gosig ut på håll, en sån magisk mask i neonfärger man hade när man var liten. Men kommer man nära – till exempel med objektivet – så släpper hon ut sitt skära, valrosslika gap. Vad tycks?
För den som inte vet så kan denna Amazon-mask eller kaffe-mask, som någon kallat den här, lägga in en på sjukhus en bra stund. Hur det känns att bli ”bränd” av goseluddet går att läsa här.
Jag sa pedagogiskt: Kom nu ihåg barn vad som hände med pappa förra året.
Ingen kom naturligtvis ihåg, mer än att det var något väldigt spännande som hände, något annorlunda, något extraordinärt... ett äventyr!... som man kanske skulle ge en chans till! Men innan någon ny hann ångra sig klippte jag av äppelkvisten och la tillbaka det vita monstret där hon hör hemma – i kaffeskogen. Då skrek någon: Mamma, det är en dinosaurie i äppelträdet!
Det var det! Nästan. Himla gamla skrutträd utan äpplen. Undrar om du trivs?
Julia Svanberg den 20 oktober 2011 03:20