Målade naglar - men inte röda!

Lilla grannen har berättat att de faktiskt har stöd av två lärare angående uniformsstrejken. ”Men de tycker att vi borde gå långsamt fram, till exempel ta bort det där med piercing och istället be om att få ha andra smycken som öronhängen och armband.” Ja, det är alltid lättare att kräva något när man kan säga ”om ni har det så får vi också ha det”. Problemet är att lillgrannen är helt normal. Hon vill inte ha det som lärarna har, hon vill ha något mer, något nytt, något annat. Som hon bestämmer SJÄLV. Precis som nästan ALLA tonåringar i hela stora världen vill. Jag berättade för henne hur jag såg ut när jag gick på högstadiet. En halv kajalpenna kring ögonen, trasiga jeans, söndersparkade doc’s och alla mammas gamla ”nej till kärnkraft” och ”röda stjärnan”-märken på jackan. ”Är det sant? FICK du ha det i plugget?!!!”, skrek hon och undrade vilken alienskola jag hade gått i.

Hennes undran är helt logisk här. De enda skolor som jag själv sett i Colombia som inte har uniformskrav är ett fåtal dyra privatskolor belägna på landsbygden utanför Bogotá (rika föräldrar kan alltså betala extra för att deras barn ska andas lite renare luft under skoltid och kanske, som Piapiass och Annika är inne på, motverka att man placeras in i genusfack). Men de flesta – privata som statliga – har uniformskrav. Uniformerna ser nästan likadana ut överallt fast färger och emblem varierar. En ”daglig” uniform – långbyxor, tenniströja/skjorta, svarta skor för killar och kjol, blus, vita strumpor och svarta skor för tjejer (kofta eller sleepover om det är kallt) – och en idrottsuniform – mjukisbyxor, t-shirt och vita gympaskor (munktröja om det är kallt). På de flesta skolor går klädpolicyn längre än bara uniformen. Smink, nagellack, ”konstiga” frisyrer, långt hår på killar, hårband som inte har samma färg som uniformen, cerisa strumpor osv är förbjudna. Men varför denna strikta klädpolicy? Varför denna rädsla för att uttrycka identitet och individualitet i kläder? Kan man inte känna tillhörighet och mening trots att man har nagellack? Jag har frågat runt lite här i bygden...

1)        Kyrkan – ett katolskt och konservativt samhälle där idealet är ”rena” och ”städade” flickor och pojkar utan ”diaboliska” attribut. 
2)       Machismo – (hänger ihop med ovan) skolan vill ”skydda” flickor så att de inte börjar fresta killarna i klassen med röda naglar och skimrande ögonskuggor. De kanske inte kan fokusera på studierna då.
3)       Auktoritet - uniformen skiljer symboliskt lärare från elever och gör det lättare för henne eller honom att hålla ihop och styra klassen.  

Och ETT svar som jag har med bara för att jag absolut inte tänkt på det innan:

4)       Gratis reklam – merparten av skolorna är privata. Att ha massvis elever som varje dag bär skolans logga på sin tröja är att ha tusenstals vandrande reklampelare när de går till och från skolan.

Vad blir då resultatet? Växer colombianska barn upp till en enda massa konservativa och städade "riktiga" KVINNOR och MÄN som böjer sig inför auktoriteten? Nja, för samtidigt som Colombia känns extremt reaktionärt på många håll, känns det lika extremt progressivt på andra. Den som varit i Colombia vet till exempel att megastädernas urbana sub-kulturer med råge slår Stockholms och att stora samhällsförändringar har gjort och görs genom ”egna” och enormt starka individers nyskapande aktivism och gräsrots-arbete. Kanske strikta uniformskrav inte bara förtrycker personligheter och eget tänkande utan också har makt att skapa dem, att de skapar en vilja att bli ”egen”? Jag vet inte, men vad jag försökte säga till lillgrannen sen, var att jag inte alls var särskilt unik och fri när jag gick på högstadiet. Jag såg ungefär ut som alla de andra tjejerna i min skola och man kan väl säga att vi också hade ett slags uniformskrav. Ingen skolledning hade bestämt det åt oss, inte jag själv heller, det hade gjorts i grupp, vilket också gjorde att klädvalet inte var särskilt individualistiskt ändå.

Colombias skoluniformskrav blir däremot långt knepigare ur ett klassperspektiv. Mina fingrar räcker inte till för att räkna alla de jag känner som på grund av upprepad vägran att klippa sig eller haft förbjudet smink blev sparkade från sina skolor. Och har man då inte föräldrar som har råd och lust att betala en dyr ”friare” skola så blir det lätt att det inte blir så mycket mer skola alls. Paradoxalt nog gör detta att uniformen gärna klistrar sig fast vi dig ändå förr eller senare. Militärer, poliser, banktjänstemän, hembiträden, dagisfröknar – ständigt dessa uniformer! Men sen när man sitter och tänker på detta så – vips - sitter man med en militär som berättar att han har tagit en bärs med gerillakrigaren, med en snabbmatskedje-kille som slänger Mac-mössa och släpper ut långt headbanghår och med en strikt kontorsnisse som byter kostymen mot rosa platåskor och minikjol. After work blir alla ändå sina egna.

Uniform eller inte. Min dotter tycker att hon är jättefin i sina tantskor och tantkjol! När jag sa att man i Sverige inte har uniform i skolan tittade hon förbryllat och sorgset på mig: Stackars mamma, vad hade du på dig dårå?

Förresten, för vidareläsning om jämställdhet i Colombia kolla genusvetaren Annikas vardagstänk!