När det regnar tropiskt

Om söndagarna i Allmänningstrakten får man inte pyssla med kaffe. Däremot får man sitta i affären och dricka öl och läsk, åka och bada i floden, äta ajiaco – Colombias sopp-svar på söndagsstek – och gå till mässan klockan 5. Vi gjorde punkt 1, 2 och 3. Sen öppnade sig himlen, strömmen gick och det regnade in just där vår madrass ligger.

Tropiska regn är vackra, farliga och oberäknerliga. Som jordbävningar ungefär, fast vanligare och mer närvarande, mer fruktade. Några sekunder och allting kan hända. Att en gammal tjock gren brister. Att bilar kör fast. Att en kraftstation exploderar. Att broar faller ihop. Att husgrunder släpper och rasar ner i raviner. Att kor flyter iväg. Att en livsstids arbete går om intet.

Vet ej om det fått plats i Sverigemedia, men de senaste två årens regn har skapat en humanitär katastrof i Colombia. När el dique, en konstgjord kanal brast 2010, blev hela byar uppe vid karibiska kusten havsbotten på några minuter. I städer som Medellín och Manizales har regnet bidragit till erosion som begravt hela bostadsområden i rasmassor. Inte så långt härifrån sprack en hel by. Det ser helt osannolikt ut på bilder. Byns centrum, kyrkan, är sprucken i två precis lika stora delar.

Allmänningens kullar har klarat sig bra, mycket på grund av att det fortfarande är så glesbefolkat att husen varken behöver byggas på branter eller på flodbäddar för att få plats. Och när man sitter i spöregn på säker mark uppe på sin kullplatå så är det väl så att det blir lättare och mysigare att tänka på de tropiska regnens fin-sida. Några sekunder och allting kan hända. Att ärkefiender börjar prata eftersom de av slumpen strandsätts under samma tak. Att familjer svetsas samman. Att annars oberättade historier berättas. Att bebisar blir till. Att stora tankar tänks. Salvador kom på den innovativa idén att börja bygga hus med toa och kök inne och inte ute som alla har här. Så man inte blir blöt alltså, när man ska kissa, sa han och tillade stolt: Man hade nog kunnat rädda MÅNGA snoriga näsor.