Från böna till kopp del 3

 
Det har regnat hela natten och klockan sju var skolvägen en skridskobana. Leran klibbade sig fast i kakor under sulorna och det kändes som vi hade snöskor på oss när vi kom fram. När Salvador frågade var snöskor var för något, så svarade jag – helt automatiskt – att ”man har såna i Sverige om vintern för att kunna gå i snön”. I sanning dagens lögn, men den var oskyldig. Jag hängde bara på strömmen. Precis som annonstäders finns det tre saker som brukar ”vetas” om Sverige: 1) det är svinkallt och snö året om, finns isbjörnar och man åker skidor till skolan. 2) man är dessutom naken och 3) ofantligt rik. Inget nytt under solen alltså. Nån gång ska berätta om den Sverigebild som är ganska speciell för Colombia, men eftersom den varken handlar om snöskor eller nakenfisar, utan om det minst sagt laddade och outtömliga begreppet gerillavänster, tar vi det sen.

Snöskor ja. Först tvättade jag bort leran från mina skor. Sen tvättade jag bort klibbet från mina bönor. Att tvätta bönor är en helt manuell process här. Har man många bönor så fyller upp sin kaffeho med vatten och gnuggar varje böna för hand ett par vändor. Har man få så kan använda ett helt vanligt durkslag. Det gjorde vi och tvättade över vår vanliga tvättho. Det var för övrigt Custodia som byggde den – vi har bara piffat lite med sönderslaget kakel - men vad hon inte byggde var en KAFFETORK. En kaffetork är helt enkelt en upphöjd cementplatta, helst med kanter på, där de tvättade bönorna ska ligga och soltorka. Jag har sett en del sådana i krokarna, men inte på min kaffekulle. Istället kan man göra som grannen – lägga ut de tvättade bönorna var som helst på marken ovanpå en yute- eller plastfibersäck – eller som nere i byn – direkt på asfalten ute på vägen. Det där är ganska roligt under kaffesäsong, man kan knappt komma fram och bilar får vända och ta en annan väg. Vårt problem är att det är oemotståndligt härligt att leka med tvättade kaffebönor, när de börjat torka är de nämligen frasiga och det sprakar så skönt att låta dem rinna genom händerna. Så jag bar ut dagens bönor i gräset bakom bananträden så att de skulle vara utom synhåll när barnen kom hem, men då kom det andra problemet – min hund. Kaffebönor utsöndrar en speciell lukt (har noll att göra med lukten av rostat och malet kaffe!) som i alla fall gör Fique galen av upphetsning. Det blev att flytta upp bönorna på ett bord bredvid bilen istället. Det är i och för sig troligt att han välter det skeva campingbordet så nästa steg blir väl biltaket! Men då hade det varit toppen med en trappa upp för att plocka ner bönorna så fort det börjar regna. Trots solsken just nu så ligger lilasvarta moln och lurar bortom bergen... Eftersom kaffesäsongen infaller med regnperioden (oktober-november) medför kaffetorkning ett himla springande. Dessutom måste man röra om nån gång i timmen för att bönorna ska torka ordentligt på alla sidor. Vissa gör detta med en KAFFEKRATTA (tänk trädgårdsgångskratta), andra direkt med handen. En svensk kompis berättade att det fanns ett surdegsdagis på Söder, där man kunde lämna in sin surdeg till en surdegsfröken som vaktar den medans man själv är och jobbar. Vore coolt med ett kaffetorkningsdagis.... det ska jag tipsa grannen om!

Nästa stora steg i kaffeproduktionen är att avlägsna det vita frasiga skalet, men det får nog vänta till nästnästa inlägg beroende på vädret. Imorgon kommer jag däremot att redogöra för ett mellansteg som min mamma kallade ”meditativt” när hon var här. Om det finns några bönor kvar att meditera över vid det laget alltså.