Föräldramöte!

En god förälders barn?

Jag har just varit på föräldramöte i skolan, en lite annan femma än de som fanns när jag gick på lågstadiet. För det första för att de alltid ligger på skoltid, för det andra är de VÄLDIGT långa, för det tredje utlyses de dagen innan och för det fjärde fungerar de mer som en lektion än ett forum för information och diskussion.

Att de ligger på skoltid gör att närvaron blir ganska spännande, särskilt nu när kaffesäsongen kommit igång. De som är anställda någonstans kan ju inte komma utan skickar någon annan, ett äldre syskon, en morfar eller – faktiskt – gamlamormor. Fantastiska Paulina är 80 år och har sju barnbarnsbarn i skolan  (en sådär 20 procent av det sammanslagna antalet elever).

Att mötena är långa (dagens blev 2 och en halv timme) gör att man själv känner sig som en elev; får sittsår, frånvarande blick och ryckningar i benen där man sitter på stolar i storlek sex år. Dessutom ÄR man faktiskt en elev. Lärare E undervisar nämligen i hur en bra förälder bör vara. Hon är en typisk gammaldags sträng lärarinna med raka rör, så håll i er!

1. Hygien är A och O för att samlivet ska fungera i skolan. Se till att barnen badar varje dag med tvål.
2. Låt barnen jobba! De är inga bebisar längre utan fullt kapabla till att dela ansvaret i hemmet genom att sopa, tvätta, diska, rensa ogräs och valla getter. Hur ska de annars lära sig att ta hand om ett hem?
3. Låt dem INTE vara på gatan! Barn skall vara hemma efter skolans slut, hjälpa till, umgås, läsa läxor och sova. 
4. Låt dem inte titta på TV! De blir tjocka, förslappade och får dåliga influenser.  
5. Lägg modershjärtat åt sidan! Gulligulla inte med ”lilla gubben” och ”min lilla sockertopp”. Då känner sig barnet som en bebis och kommer att agera som en sådan.
6. Var en auktoritär förälder! Det är DU som vet vad som är bäst för ditt barn, inte barnet. Var konsekvent med dina regler. Om barnet ändå inte skulle lyda, visa att det får konsekvenser.
7. DU är ansvarig för att barnen respekterar dig. Tappar du kontrollen redan nu när de är små så kommer du ALDRIG återfå den igen.
8. Barn skall ha ”riktig” mat. Ge aldrig godis eller chips och annan industriellt förpackad mat. Då blir hjärnan trög och barnen kan få allvarliga sjukdomar.
9. Vi är alla fattiga här, men vi är hederliga, eller hur? Acceptera ALDRIG att ditt barn stjäler. Det förstör inte bara för er som familj, utan för hela bygden.
10. För ni vet ju: Familjen är samhällets kärna.

Jo. Alla vet. Alla föräldrar utom jag har lyssnat på E sedan de själva var elever i skolan. Jag tror inte att så många följer alla hennes budord (”gatan” brukar exempelvis var full med lekande glada barn ända till sena kvällen och alla ungar vet allt om Bart och Goku och andra ”diaboliska” tv-gestalter), men de flesta verkar gilla henne ändå och lyssnar snällt. Småskolelärare är högt respekterade folkbildare på den colombianska landsbygden och den respekten har E – trots att vi har olika uppfattningar om vad som gör den bästa föräldern – på sitt sätt förtjänat. Det är nämligen knepigt för små samhällen på landet att överhuvudtaget kunna ha en skola. Lönen för en lärare anställd inom det kommunala är minimal, trots att utbildningskraven är höga. För avlägset belägna skolor är det svårast. Allmänningskolans två lärare går upp klockan 4 varje morgon, tar tre olika transportmedel för att hinna vara på plats till halv sju. Transporten får de betala själva och består av lejonparten av deras lön. Stor del av skolans underhåll står de tillsammans med föräldrar och elever för – sopborstar, diskmedel, toapapper, färgkritor, modellera osv, men också trädgårdskötsel och städning. För att en bygd ska kunna ha skola krävs alltså en lärare som är beredd att dag ut och dag in styra upp en utbildningsverksamhet på i princip voluntär basis. Och det har lärare E gjort med råge i 45 år.

Själv hade jag dock gärna skippat dessa föräldra(kurs)möten, men Francesca blir glad att jag är där. Hon fattar att jag är helt lost inför hennes skolsystem och vill lära mig, så att det inte blir pinsamt antar jag. Vi repeterade den obligatoriska bygdesången på vägen till skolan så att jag skulle kunna vara med och skråla. Och när det var bön så stod hon i elevhörnet och flaxade med armarna för att påminna mig om att man måste göra korstecknet också.

Bygdesången förresten. Jag har aldrig haft något till övers för ”ett folk-en plats-sånger”, men just den här visar hur bygdetillhörigheten inte hänger ihop med vita kreolska frihetshjältar som det brukar vara, utan faktiskt med ursprungsfolket, vilket gör mig lite sprallig.

Jag bär guaneindianernas ras med stolthet

Jag härstammar från hövdingen av Guanentá

Det är odlingsfåran och hackan

som badar i svetten

På tal om svett. Kaffesäsongen. Min kompisar lämnar ungar hos mormor och sticker iväg till Haciendan klockan fem om mornarna för att plocka bönor på plantagen. Våra skrangliga buskar har inte riktigt kommit igång ännu, eller.. jo, vänta! Jag ser faktiskt en liten röd plutt från där jag sitter nu och dricker den sista slurken från vår förra skörd.

Nedan en MYCKET förenklad kaffekedja. Speciellt, ska sägas, från bild 2 till bild 4.