Äventyr!

Nu ligger en sjuuuukt lång feedback-kommentar under förra inlägget. Intressanta frågor, som jag bergis kommer återgå till.

Men nu till något helt annat (eller kanske snarare mycket snarlikt?) – omvärldsbilder. Jag har nämligen fått hit Äventyrs senaste nummer. Lite sent, men ändå. Har inte hunnit läsa allt än, men fastnade direkt för två saker.

Den första är TWIN PEAKS. Min pojkvän hade Boxen och jag sysselsatte mig ofta under mina 15-och 16-år med att försöka hitta stämningar i Karlshamns småstadsmiljöer som kunde jämföras med den jag fick när jag lyssnade på ”Audreys dance”. Med lite god fantasi var det faktiskt ganska lätt att skönja the log lady i cigröken på puben ”Lord Nelson” och hitta Killer Bob bredvid sänggaveln, men Twin Peaks – begreppet, känslan – var lite mer svårhittat i Blekinge.

Jag vet inte om Steven Ekholm hittade den när han och dotter Mathilda besökte North Bent där Twin Peaks spelades in, men ändå – han kom ju bergis lite närmare. I synnerhet Mathilda som träffade Audrey (eller Sherilyn Fenn som karaktärens tolkerska heter) på riktigt. Framför allt lyfter reportaget fram intressanta vinklingar på inspelningsplatsturism (kärt barn har många namn?!). Finns en films, en teveseries själ på platsen där den spelades in, eller finns den någon helt annanstans?

Jag tippar på det senare. Förslagsvis i ens eget huvud. För vi – jag och pojkvännen – hittade faktiskt nästan Twin Peaks själ sen. Det var i Australien, i en småstad med nationalpark i närheten av New Castle som jag bara minns började på bokstaven K. De sydaustralienska bergen var naturligtvis annorlunda än de i nordligaste USA, men känslan var den samma (i alla fall efter att meditativt ha framkallat den): övergivna butiker, tomma genomfartsleder, bensinmackar, grått regn och en hög bergskam med vattenfall som blickade hotfullt på alltihopa. Jukeboxen som Audrey Horn dansade med (på Double R Diner var det väl?.. undrar om jag vunnit frågetävlingen på Twin Peaks-festivalen?) kunde dock inte min vildaste fantasi hitta där. Letar fortfarande, men alla jukeboxar jag stöter på numer är alldeles för salsastinna och har alldeles för lite tonårssensuell mystik.  Nån som har nåt tips?

Det andra jag spontant fastnade vid i Äventyrs senaste nummer är reportageserie-rubriken ”ett annat Thailand”. Michael Tjelder söker sig bortom ”pingisboll i fittan-turismen”, ”mina virkade dreadlocks-turismen” och ”det här är ju bättre än Kanarieöarna-turismen” och tänker grönt när han gör det. Han hittar naturligtvis massvis med eko-turism som blir grymt skön av hans penna, men framför allt mycket ärlig, vilket är det viktigaste när eko-turism görs. Här i Colombia blir alltför lätt det som är grönt – helt bokstavligen alltså – eko-turism. Att idka turism i en skog, en bit djungel, vid ett vattenfall blir automatiskt ekologiskt. Det spelar ingen roll om någonting görs för att skydda naturen, det viktiga är att det görs i naturen eller för all del har någon anknytning med naturen. Exempel 1: ”Ekologisk vandring” som ett turistföretag gör här i krokarna betyder att promenera på en stig i skogen/djungeln, ingenting annat. Exempel 2: En ”eco-lodge” jag checkade in här i trakten för ett tag sedan hade väggar av bambu och en drömfångare i taket, ingenting annat. Men det är naturligtvis inte bara Colombia som kör begreppet eko-turism som marknadsföringsstrategi utan att ha en tanke på FN’s ekoturismkrav. För att anknyta till Australien-resan minns jag att vi åkte på ”eco-tour” för att titta på delfiner i Sydney-krokarna. Eco-touren gick ut på att köra motorbåt i en timme, fota delfiner och brumma tillbaks igen. Både turister och turistidkare var nöjda, men jag undrar om havet blev gladare.

Puh. Precis som att välja rätt märkning, rätt tillverkarland till en vara eller rätt typ av turism, så måste du alltså välja rätt eko-turism. Äventyr ger inte bara annorlunda, överraskande och opräktiga tips från ett land där man tror att allt redan är tryckt i broshyrer, utan också sällsamma eko-sagor om konstiga kungar, sjunkna riken och olika sorters djungelrebeller. Tack!

Avslutar med en liten bild på Julian under den "ekologiska vandringen" han och mamma gick på när hon var här. Varken ekologiskt eller oekologiskt att hänga i en lian, men det är lajbans och dessutom coolt på bild (kolla Äventyrs framsida!) En fråga apropå Julians lianturism: Hur många olika "turismer" finns det egentligen?  Som exempelvis charterturism, kryssningsturism, ghettoturism, narcoturism, sexturism, ekoturism, rättvis turism, kulturturism, billigspritturism...