Kolsvart

Det är först när jag stänger av motorn som jag fattar att allting inte är som det ska, ingen kyrkomässa på grannens radio, ingen såpopera brusar nere hos Paola, inget varmrött sken lyser från springorna i Marías dörr. Förutom enstaka eldflugor och mobilficklampans gröna stråle är allting kolmörkt, knäpptyst och – för några sekunder - nästan andligt. I alla fall tills min sexåring Salvador krockar med ett träd.

"Aj!"

... tvillingsyrran Francesca blir dyngsur av ett regnvått bananblad..

"Iiiiiiii!"

... lilla Illampu vaknar tröttsur i sin stol...

"Uuuuuuhhh!"

.. och så jag:

"Fan."

För nu börjar PROCEDUREN. Leta upp två skruvmejslar – en stjärn och en plan – treva mig fram till husets baksida, skruva loss det rostiga locket till basförsäkringen, upptäcka att den är död, säga fan igen, snubbla över hunden, tända ljus i uteköket, leta upp husnyckeln under hemliga stenen, fumla in tre barn till sängen, hjälpligt knyta fast myggnätet och lägga mig med datorns sista batteri och undra om det är symptomatiskt eller konstigt att börja en blogg om colombianskt landsortsliv med strömavbrott?

Man MÅSTE nog förresten göra det. Elen försvinner nämligen ungefär två gånger i veckan, av någon anledning oftast under helgen och det är, på sitt sätt – helt i sin ordning. Allmänningen fick sin första elinstallation i slutet av 90-talet då invånarantalet låg kring hundra. Sedan dess har bygden växt med buller och bång, men inte elnätet. Det hotas ständigt av nedfallande träd, el-tjuvar, överbelastning, ett ganska frånvarande elbolag och en energi-oberoende befolkning som kan gå i flera dagar utan att hojta till.

Det finns för övrigt två hojt-alternativ. 1). Leta upp bygdens inofficiella elektriker Espedito 2) Ringa elbolagets man B-A. Ingen av dem funkar så här dags. B-A sover (och blir sur om man väcker honom – jag har provat!). Och Espedito...  å jag kan se honom framför mig, leende i sitt sköna kvällshäng med cig i gipan, mitt uppe i någon av de två rivaliserande borgmästarkandidaternas politiskt färgade soundsystems. Eller vänta.. nä. Det hörs ingenting inget diskodunk borta från Jesus bar. Hela bygden verkar vara utan el. Skönt på något vis.. romantiskt liksom.. det är ju precis just så som det var ”förr”,  för en sådär 10 år sedan....